– De vill bidra. Bland de urbana områden med mycket kriminalitet och droghandel som ingick i studien, är det intressant att se att de flesta äldre försöker anpassa sig. De kämpar för att känna sig trygga, genom att till exempel konfrontera droghandlare och nattvandra. Och de gör det inte bara för sin egen skull, de vill gynna även andra, säger Afsaneh Taei, som också är kliniskt verksam som arbetsterapeut.
Hon gjorde en enkätstudie med drygt 460 personer, 65 år och äldre. Deltagarna kom från socialt utsatta områden i städerna Helsingborg och Landskrona, samt kommunerna Östra Göinge och Örkelljunga, som kännetecknas av långvarig utflyttning. I de utsatta områdena bevittnas allt från öppen droghandel till anlagda bränder, knivattacker, skottlossningar och vandalism. Ett 40-tal intervjuade berättar om egna motaktioner, som att plocka skräp under dagliga promenader, eller ta bort klistermärken som signalerar droghandel. Även om vissa var missnöjda och övervägde att flytta från grannskapet, försvarade de flesta sitt områdes rykte och var lojala mot det.
– Resultaten är unika på så vis att man inte tidigare har studerat dessa utsatta områden på det här sättet. Äldre uppmärksammas inte lika mycket i samhällsdebatten, fokus har varit främst på yngre personer och de i arbetsför ålder som bor i dessa områden, fortsätter Afsaneh Taei.
Stöttning i kampen sparar samhällskostnader
Mer än en halv miljon svenskar bor i utsatta stadsområden, nästan 74 procent har utländsk bakgrund. I de undersökta områdena i nya avhandlingen var cirka 20 procent av invånarna över 65 år.
– Så detta kan vara ett stort problem, äldre i utsatta områden är en outforskad grupp, många utanför insatser. Depressioner, att inte komma ut och gå, det kommer att kosta mycket för samhället.
Samhället förändras hela tiden med urbanisering och globalisering.
– Störst förändringar såg vi 2014-2015 när det kom många till Sverige, som ofta hamnade i utsatta områden i stadsdelar eller avfolkade kommuner. Covidpandemin var en annan förändring och inflationen likaså, vilka också bör studeras i framtiden för att förstå dess effekter på äldre personer.
Även om många försöker anpassa sig och förbättra närmiljön, finns det äldre som önskar flytta från området på grund av missnöje över bland annat ryktet, kriminalitet och den öppna droghandeln. Det är vanligare med in- och utflyttning i utsatta områden, de som bor i städer flyttar ut mer än de på landet.
De flesta vill bo kvar – i hemmet
Det finns grupper som kan känna sig isolerade eller begränsade i att utföra meningsfulla aktiviteter och behöver då hjälp. Och om de som redan är aktiva får stöd, kan de fortsätta vara delaktiga i samhället och bevara sin tillhörighet i området. Det kan i sin tur motivera att vara delaktig i samhället.
– I de undersökta områdena vill de flesta, närmare 80 procent, ändå bo kvar. Och de vill göra det så länge som möjligt. De kan ha bott där länge, känner tillhörighet och har sina sociala nätverk där, fortsätter Afsaneh Taei.
Forskning har visat att äldre personer helst vill bo kvar i sina hem och inte på ett boende. Men resonemanget och besluten om att flytta eller stanna kan vara komplexa. Ens hälsa, ekonomi och en eventuell partners vilja och mående styr.
Jag har själv flyttat till Sverige. Man måste anpassa sig.
Afsanehs intresse för forskningsområdet väcktes efter en föreläsning av professor Susanne Iwarsson på arbetsterapeututbildningen 2012.
– Jag visste från början att jag ville arbeta med äldre, deras behov lyfts inte så ofta. Jag kan tänka mig hur jobbigt de kan ha det, jag har sett det i släkten och i mitt kliniska arbete med rehabilitering av strokepatienter. Och jag har själv flyttat till Sverige. Man måste anpassa sig. Det är spännande att höra hur andra tänker vad som behövs för att trivas och må bra, säger Afsaneh Taei.
Det blev två somrar i forskarskola samtidigt som hon avslutade sin kandidatutbildning i Lund och fick kontakt med CASE. Därefter kombinerade hon det kliniska arbetet som arbetsterapeut och masterstudier under flera år.
Resultaten i avhandlingen är viktiga för de äldre och de som jobbar med dem, till exempel arbetsterapeuter, politiker och tjänstemän involverade i samhällsplanering, design och utformning av bostadsmiljöer.
Det kan finnas äldre personer som inte nåtts i studien, som känner sig utanför och isolerade på grund av problem i deras område.
Hur ska man nå dessa personer?
– Arbetsterapeuten kan vara till hjälp och identifiera hinder som kan påverka delaktighet och hitta meningsfulla aktiviteter. Vi måste sprida den här nya kunskapen och göra mer forskning, min studie är inte representativ för hela Sverige. Hur det ser ut i andra delar av Sverige?
Forskningsprojektet är finansierat av Forte och inkluderar handledarna Marianne Granbom, Håkan Jönson och Anders Kottorp. Totalt har 42 äldre personer intervjuats och 462 har deltagit i enkätundersökning.
Läs avhandlingen Place attachment and participation among older adults living in disadvantaged areas
Några viktiga resultat:
- Det finns äldre personer i utsatta områden som är aktiva att försöka förbättra sitt närområde.
- Många av deltagarna ville inte flytta från sina områden trots problem och utmaningar.
- De som trots allt var missnöjda kände sig begränsade och blev isolerade. Vissa kunde inte flytta på grund av ekonomin.
- De som ville bo kvar uppmärksammade att områdena hade problem, men försökte använda strategier för att hantera och motverka dem. De var lojala mot sina områden och startade eller deltog i initiativ som gynnade alla i samhället.
Så gjordes undersökningen:
Totalt har 42 äldre personer intervjuats och 462 har deltagit i enkätundersökningar 2021-2022 i sex utsatta områden i städerna Helsingborg och Landskrona, men också i kommunerna Östra Göinge och Örkelljunga.
Populärvetenskaplig presentation av projektet från CASE-dagen i Helsingborg, april 2024